Idag har det varit en riktigt eländig dag. Gick upp klockan 7, släppte ut valparna och hundarna i hundgården och städade i valphagen.
Sen skulle jag gå och hämta tidningen och mata korna.
När jag kom upp till "vedbacken" såg jag en nyfödd kalv som hamnat på fel sida om utfodringsplatsen, mamman stod och råmade i en glugg, och där dom står och äter är det geggigt kan jag lova, så jag sprang in till Peter och sa åt honom att en nyfödd kalv var på villovägar, och att han måste komma.
Till saken hör att mamman är en ko med horn, så när Peter och jag kom upp igen till "vedbacken" så hade mamman ramlat omkull i geggan och fastnat med hornen i matfållan, och satt benhårt fast som i ett skruvstäd och hade svårt att få luft.
Peter springer hem och hämtar motorsågen så vi kunde såga av plankorna som höll fast huvudet.
Då ser jag att kossan fått livmodersframfall, ja hela paketet hängde utanför och var hur lerigt som helst.
Ja det var bara att kliva in i smeten och försöka att få ut kossan på vägen med sin kalv för att trampa hemåt till djurhallen.
Det är inte det lättaste att få med sig en nyföd kalv, man måste skjuta på bakifrån rejält för att den ska våga gå.
Väl inne på gårdsplan traskar kossan vidare ut på ladugårdsplan där det är ännu mera geggigt efter allt regn som kommit, och där lägger hon sig ner.
När en kossa har livmodern hängande utanför så ska dom helst inte ligga ner eftersom dom dels kan skada den, och sen blir den ju jättesmutsig.
Jag traskar ut i leran och fastnar med ena stöveln i geggan och kliver ur stöveln och landar med ena foten i smeten, och kör ner hela handen också eftersom jag tappade balansen.
Då börjar det regna igen och jag kom ihåg att alla hundar och valpar var i hundgården så det var bara att springa in genom huset till bakdörren för att öppna och släppa in dom, det var inte tal om att jag hann ta av mig stövlarna innan.
När vi efter mycket slit och elände äntligen fick in kossan i hallen så sprang jag in och hämtade varmt vatten och trasor. Peter gjorde iordning vatten och mat till kossan under tiden.
Vi tvättade livmodern med tvål och vatten och försökte med alla krafter att trycka tillbaka den igen, men det är inte lätt eftersom den väger ganska mycket och är hal och kladdig. Jag fick ringa till veterinären som inte kunde komma förräns om en timme sa han. Då var klockan 11.
Och just den här dagen skulle vi ha gäster klockan 12, Peters mamma med sin bror och fru skulle äta lunch hos oss, jag hade gjort en smögåstårta kvällen innan och skulle bara garnera den.
Jag rusade in och ringde till Peters mamma och sa som det var att klockan tolv fanns inte en chans att jag skulle hinna eftersom veterinären skulle komma då. Vi kom överens om klockan halv 2 istället.
Veterinären kom klockan tolv och vi lyckades med gemensamma krafter att få tillbaka livmodern i kossan igen, jag ska injicera antibiotika till henne i tre dagar nu. Vilken lättnad!
Nästa problem var kalven som ju inte fått nån råmjölk ännu, så det var bara att hämta in från frysen och ut i köket för att värma mjölken och mata den med det.
Jaha hur tror ni det såg ut inne sen då? Jo hundbajs och koskit överallt, men först upp i duschen och sedan skura och sist garnera tårtan.
Gästerna kom som vi bestämt kl halv 2, och vi hade en trevlig stund och det var gott med kaffe och nåt att äta efter den här morgonen.
När sedan Peters morbror och fru skulle åka hem, dom bor i Linköping, så missade han trappsteget vid ytterdörren och gjorde nån konstig manöver med ena benet och ramlade omkull i plågor. Nää tänkte jag, inte nåt mer elände idag!
Jodå hans fru körde honom till akuten, han kunde inte stödja på benet alls och han skakade av smärta. Dom ringde efter ett par timmar och talade om att hela lårmuskeln hade släppt vid knät.
Vilken otursdag det har varit idag, dessutom var vi tvugna att åka till mjölkbonden och hämta mjölk till kalven eftersom kossan inte ville resa på sig, klart hon var slut.
Hoppas nu bara att hon inte åker på nån infektion så vi får en flaskkalv också!
Imorgon ska jag bara vila och mysa med valparna, hoppas jag!!
lördag 15 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar