Eländig dag igen

I fredags så började en kviga att kalva, när kvällen kom så stack det ut två klövar i baken på henne.

Vi bestämde att kolla henne varannan timme under natten. På morgonen vid 8 tiden så kunde man se mulen också. Vi förstod att hon inte skulle kunna föda kalven utan hjälp, så vi försökte att hjälpa kvigan med att dra ut den.

Den var jättestor och satt som fastgjuten!
Efter ca 2 timmar hade vi fått ut kalven halvvägs, den hade fastnat med höfterna. Jag ringde veterinären och fick tala in ett meddelande så skulle han ringa upp sen.

Men när vi sedan fick besök av en bekant till oss så samlade vi våra krafter och lyckades få ut kalven som vi redan hade förstått inte skulle vara vid liv.

Nästa problem var att vi inte kunde få kvigan att resa sig upp, vilket är jätteviktigt när dom har kalvat så inte livmodern åker ut.
I samma veva ringde veterinären upp, jag förklarade läget för honom, och vi skulle försöka att ge henne vätska sa han.

Jodå hon drack massor med vatten! Vi drog och drog i kvigan, men hon orkade inte resa sig upp.
Vi gick in och drack kaffe och åt en macka, var ju hungriga nu efter allt arbete.

Vi har en övervakningskamera i ligghallen så vi kunde övervaka henne under tiden.
Plötsligt ser jag att hon krystar, så jag springer ut till henne och upptäcker att hon krystat ut nästan hela livmodern!!
Nää, inte en till tänker jag!
Men jag lyckas trycka tillbaka det som kommit ut och Peter fick sätta sig hos henne och trycka hela tiden medan jag ringde till veterinären och bad honom komma, sa att livmodern nu kommit ut.

Han skulle komma, men det skulle ta ca en timme innan han var hos oss.

När han äntligen kom så började han med att lägga en ryggmärgsbedövning på kvigan, så att krystkänslan skulle avta. Sen kopplade han ett dropp med kalk, oftast är det kalkbrist som gör att dom inte kan resa sig efter en långdragen förlossning.

Sedan joxade han in hela livmodern där den skulle vara.

Nästa steg var nu att vi måste till varje pris ha upp kvigan på benen. Vi hade knutit ett rep runt ett bakben som sedan låg under kossan och ut på baksidan av henne. I det repet skulle vi sedan tvinga henne upp med att dra allt vad vi kunde. Men hon orkade inte ställa sig upp!

Det som hände var att livmodern åter trycktes ut, och veterinären fick joxa in den igen.

Till sist tog han fram en grej som han gav stötar med i baken på kvigan, hon gjorde verkligen sina försök att resa sig upp men benen orkade inte bära henne.
Då beslutade vi att avliva kvigan och inte plåga henne mera, hon hade ju haft det så jobbigt, först kalven som satt fast, och sedan vi som bråkat med henne och ändå inte kommit någon vart.
Stackars kvigan!

Hela lördagen gick åt till detta.

Söndagen gick åt till att städa upp efter lördagen i ligghallen.