tisdag 25 november 2008
Valparna
Han kommer att vara placerad på foder hos dom, och det kommer att bli jättebra eftersom frun i familjen är intresserad av utställning, och att det bara är knappt nån mil mellan oss.
På torsdag ska Caisa flytta till en familj här i Västervik som tidigare har en cocker.
Runt lucia kommer Castor att flytta till Borås, hans nya namn blir "Ludde".
Clas flyttar till en familj i Katrineholm som har en valp från min syster, hans namn blir "Sivert".
Ja då har jag 3 st pojkar kvar nu.
Det blir livat i Jul kan jag lova, för mina döttrar har varsin hund, sen kommer Ebba att vara hos oss, plus mina egna.
Hmm blir ca 12 hundar här då om jag har kvar 3 valpar. Lika många hundar som vuxna!
Sen kommer det roligaste av allt, för i januari kommer mitt första barnbarn till världen!!
Oj oj har mycket att se fram emot. Kul!
Eländig dag igen
Vi bestämde att kolla henne varannan timme under natten. På morgonen vid 8 tiden så kunde man se mulen också. Vi förstod att hon inte skulle kunna föda kalven utan hjälp, så vi försökte att hjälpa kvigan med att dra ut den.
Den var jättestor och satt som fastgjuten!
Efter ca 2 timmar hade vi fått ut kalven halvvägs, den hade fastnat med höfterna. Jag ringde veterinären och fick tala in ett meddelande så skulle han ringa upp sen.
Men när vi sedan fick besök av en bekant till oss så samlade vi våra krafter och lyckades få ut kalven som vi redan hade förstått inte skulle vara vid liv.
Nästa problem var att vi inte kunde få kvigan att resa sig upp, vilket är jätteviktigt när dom har kalvat så inte livmodern åker ut.
I samma veva ringde veterinären upp, jag förklarade läget för honom, och vi skulle försöka att ge henne vätska sa han.
Jodå hon drack massor med vatten! Vi drog och drog i kvigan, men hon orkade inte resa sig upp.
Vi gick in och drack kaffe och åt en macka, var ju hungriga nu efter allt arbete.
Vi har en övervakningskamera i ligghallen så vi kunde övervaka henne under tiden.
Plötsligt ser jag att hon krystar, så jag springer ut till henne och upptäcker att hon krystat ut nästan hela livmodern!!
Nää, inte en till tänker jag!
Men jag lyckas trycka tillbaka det som kommit ut och Peter fick sätta sig hos henne och trycka hela tiden medan jag ringde till veterinären och bad honom komma, sa att livmodern nu kommit ut.
Han skulle komma, men det skulle ta ca en timme innan han var hos oss.
När han äntligen kom så började han med att lägga en ryggmärgsbedövning på kvigan, så att krystkänslan skulle avta. Sen kopplade han ett dropp med kalk, oftast är det kalkbrist som gör att dom inte kan resa sig efter en långdragen förlossning.
Sedan joxade han in hela livmodern där den skulle vara.
Nästa steg var nu att vi måste till varje pris ha upp kvigan på benen. Vi hade knutit ett rep runt ett bakben som sedan låg under kossan och ut på baksidan av henne. I det repet skulle vi sedan tvinga henne upp med att dra allt vad vi kunde. Men hon orkade inte ställa sig upp!
Det som hände var att livmodern åter trycktes ut, och veterinären fick joxa in den igen.
Till sist tog han fram en grej som han gav stötar med i baken på kvigan, hon gjorde verkligen sina försök att resa sig upp men benen orkade inte bära henne.
Då beslutade vi att avliva kvigan och inte plåga henne mera, hon hade ju haft det så jobbigt, först kalven som satt fast, och sedan vi som bråkat med henne och ändå inte kommit någon vart.
Stackars kvigan!
Hela lördagen gick åt till detta.
Söndagen gick åt till att städa upp efter lördagen i ligghallen.
onsdag 19 november 2008
armbågen och valparna
Men det jag fick till svar var att dom inte hade några tider kvar, och att jag var tvungen att ringa nästa dag eftersom dom inte kunde boka nån tid annat än på dagen man ringer!!
Vad har hänt med sjukvården??
Så i morse klockan 8 ringde jag och höll på i en halvtimme innan jag kom fram, och jag fick en tid klockan 13,15.
Läkaren såg att det var svullet, varmt och väldigt rött, men kunde inte förstå vad som orsakat det.
Blev skickad till lab för provtagning och då visade det sig att jag hade höga infektionsvärden, inte konstigt att jag känt mig trött och eländig på sista tiden.
Fick åka hem med recept på antibiotika och inflammationshämmande medicin. Ska tillbaka på fredag för nya prover och undersökning.
Annars så är allt som vanligt här hemma, valparna bajsar hur mycket som helst, kan komma utifrån och direkt sätta sig och kissa och bajsa inne! Har väl inte förstått ännu att man gör sånt ute.
På mornarna så är det hur mycket bajs som helst i deras hage som dom trampat omkring i, så jag öppnar bakdörren ut till hundgården och dom springer ut på rad hur pigga som helst.
Dom är så glada när man kommer upp på morgonen för dom vet att dom får komma ut och jaga varandra och alla löv på en stor yta. Under tiden städar jag i hagen och lägger rena fällar till dom, så när dom busat färdigt ute blir det mat och sedan somnar dom så sött på fällarna.
På fredag kommer valpköpare och lånar hem sin valp över helgen, och på söndag kommer andra och besöker sin valp.
På torsdag nästa vecka flyttar lilla Caisa till en familj här i Västervik som redan har en cocker, så det blir ju jättebra för henne. Även dom andra som köpt valpar av oss har trygga och bra hem, men vill inte ta hem dom förräns dom är lediga.
Har funderat på att anmäla Tyra och Tilda till Mjölby, problemet är bara att dom går ju i samma klass, men ska försöka att få med mig någon av tjejerna som bor hos oss och ställa en av dom.
Nu är det dags att hoppa i säng igen, dagarna går så otroligt fort, inte långt kvar till jul nu.
måndag 17 november 2008
Svaret från OptiGen har kommit på Hugo & Aina
Fick idag svaret från OptiGen, både Hugo och Aina är normal/clear. Puuh det känns jätteskönt att fått reda på det eftersom en av deras mostrar är A och en annan är B. Har inte kunnat se någon som testats på pappans sida, så det har verkligen varit pirrig, dom kunde ju ha varit vad som helst!
Känns bra med lite glädjande nyheter efter allt elände som varit och pågår.
Idag fick jag plötsligt jätteont i vänstra armbågen, den svullnade upp mer och mer under eftermiddagen, den är alldeles röd och varm. Har inte slagit i nånstans utan det bara kom. Var rädd att det kunde vara en propp eller nåt så jag ringde till sjukvårdsupplysningen ikväll och fick svaret att jag skulle åka direkt till akuten.
Efter 2 timmar i väntrummet så började jag tröttna på att vänta så jag gick ut till personalen och frågade om det skulle ta lång tid till? Jaa sa dom, det är 7 st patienter före dig!! Så jag tackade för mig och åkte hem. Får väl söka vårdcentralen imorgon istället då! Typiskt alltså, jag har jätteont och kan knappt räta ut armen. Jag bara åker på massa konstiga saker hela tiden.
Därför var det så glädjande att kolla mailen innan jag skulle lägga mig nu och se svaren från Optigen.
Angående valparna så har jag idag också hunnit med att besiktiga allihopa med UA. Alla testiklar satt där dom skulle.
Dom är ju 8 veckor nu och hur söta som helst.
Här står Caisa och äter av Tyras mat.
Tessan är en jättebra mamma, här busar hon med valparna.
Nu ska jag lägga mig, natti natti
lördag 15 november 2008
Eländig dag
Sen skulle jag gå och hämta tidningen och mata korna.
När jag kom upp till "vedbacken" såg jag en nyfödd kalv som hamnat på fel sida om utfodringsplatsen, mamman stod och råmade i en glugg, och där dom står och äter är det geggigt kan jag lova, så jag sprang in till Peter och sa åt honom att en nyfödd kalv var på villovägar, och att han måste komma.
Till saken hör att mamman är en ko med horn, så när Peter och jag kom upp igen till "vedbacken" så hade mamman ramlat omkull i geggan och fastnat med hornen i matfållan, och satt benhårt fast som i ett skruvstäd och hade svårt att få luft.
Peter springer hem och hämtar motorsågen så vi kunde såga av plankorna som höll fast huvudet.
Då ser jag att kossan fått livmodersframfall, ja hela paketet hängde utanför och var hur lerigt som helst.
Ja det var bara att kliva in i smeten och försöka att få ut kossan på vägen med sin kalv för att trampa hemåt till djurhallen.
Det är inte det lättaste att få med sig en nyföd kalv, man måste skjuta på bakifrån rejält för att den ska våga gå.
Väl inne på gårdsplan traskar kossan vidare ut på ladugårdsplan där det är ännu mera geggigt efter allt regn som kommit, och där lägger hon sig ner.
När en kossa har livmodern hängande utanför så ska dom helst inte ligga ner eftersom dom dels kan skada den, och sen blir den ju jättesmutsig.
Jag traskar ut i leran och fastnar med ena stöveln i geggan och kliver ur stöveln och landar med ena foten i smeten, och kör ner hela handen också eftersom jag tappade balansen.
Då börjar det regna igen och jag kom ihåg att alla hundar och valpar var i hundgården så det var bara att springa in genom huset till bakdörren för att öppna och släppa in dom, det var inte tal om att jag hann ta av mig stövlarna innan.
När vi efter mycket slit och elände äntligen fick in kossan i hallen så sprang jag in och hämtade varmt vatten och trasor. Peter gjorde iordning vatten och mat till kossan under tiden.
Vi tvättade livmodern med tvål och vatten och försökte med alla krafter att trycka tillbaka den igen, men det är inte lätt eftersom den väger ganska mycket och är hal och kladdig. Jag fick ringa till veterinären som inte kunde komma förräns om en timme sa han. Då var klockan 11.
Och just den här dagen skulle vi ha gäster klockan 12, Peters mamma med sin bror och fru skulle äta lunch hos oss, jag hade gjort en smögåstårta kvällen innan och skulle bara garnera den.
Jag rusade in och ringde till Peters mamma och sa som det var att klockan tolv fanns inte en chans att jag skulle hinna eftersom veterinären skulle komma då. Vi kom överens om klockan halv 2 istället.
Veterinären kom klockan tolv och vi lyckades med gemensamma krafter att få tillbaka livmodern i kossan igen, jag ska injicera antibiotika till henne i tre dagar nu. Vilken lättnad!
Nästa problem var kalven som ju inte fått nån råmjölk ännu, så det var bara att hämta in från frysen och ut i köket för att värma mjölken och mata den med det.
Jaha hur tror ni det såg ut inne sen då? Jo hundbajs och koskit överallt, men först upp i duschen och sedan skura och sist garnera tårtan.
Gästerna kom som vi bestämt kl halv 2, och vi hade en trevlig stund och det var gott med kaffe och nåt att äta efter den här morgonen.
När sedan Peters morbror och fru skulle åka hem, dom bor i Linköping, så missade han trappsteget vid ytterdörren och gjorde nån konstig manöver med ena benet och ramlade omkull i plågor. Nää tänkte jag, inte nåt mer elände idag!
Jodå hans fru körde honom till akuten, han kunde inte stödja på benet alls och han skakade av smärta. Dom ringde efter ett par timmar och talade om att hela lårmuskeln hade släppt vid knät.
Vilken otursdag det har varit idag, dessutom var vi tvugna att åka till mjölkbonden och hämta mjölk till kalven eftersom kossan inte ville resa på sig, klart hon var slut.
Hoppas nu bara att hon inte åker på nån infektion så vi får en flaskkalv också!
Imorgon ska jag bara vila och mysa med valparna, hoppas jag!!
fredag 14 november 2008
Valpisarna 8 veckor på lördag
Här sitter han vid spisen alldeles själv.
Jag har lagt en del valpbilder jag tagit idag i bildväxlaren på hemsidan.
måndag 10 november 2008
Höst och blåst
Vädret är ju inte precis en fördel för cockrar, dagliga duschar på 5 hundar tar sin tid.
För att inte tala om alla valpar som stökar till varje dag. Det är stor skillnad på att ha 4 st som jag hade förra gången mot 7 st nu.
Dom kräver mera plats nu när dom börja bli stora och aktiva. Jag brukar låta dom vara i hela köket några gånger varje dag och där får dom utlopp för sin energi och lite till.
Fast det är nu som jag kan se lite av personligheten hos varje valp. Har tagit lite filmsnuttar när dom är ute och busar, dom drar och sliter i allt dom kan hitta.
Annars så är allt som det ska här hemma. Aina löper så Hugo har jag lämnat hos min dotter tills hon löpt färdigt.
Frida tycker så mycket om Hugo så häromdagen fick jag ett mms med en bild på henne och Hugo i soffan, där det stod " Hugo säger att han inte vill åka härifrån någonsin för han tycker det är så mysigt med oss här i soffan....han tackar för att ni tagit hand om honom men att han nu vill flytta hit hi hi hi"
Det är svårt att inte tycka om Hugo, han är ju så mysig i sitt sätt, men hon bara skojade för hon förstår att jag inte kan vara utan honom.
Sedan väntar jag på att Tyra ska börja löpa och då ska hon paras med Diesel.
Ska försöka att vara flitigare att skriva här framöver!