onsdag 19 november 2008
armbågen och valparna
Men det jag fick till svar var att dom inte hade några tider kvar, och att jag var tvungen att ringa nästa dag eftersom dom inte kunde boka nån tid annat än på dagen man ringer!!
Vad har hänt med sjukvården??
Så i morse klockan 8 ringde jag och höll på i en halvtimme innan jag kom fram, och jag fick en tid klockan 13,15.
Läkaren såg att det var svullet, varmt och väldigt rött, men kunde inte förstå vad som orsakat det.
Blev skickad till lab för provtagning och då visade det sig att jag hade höga infektionsvärden, inte konstigt att jag känt mig trött och eländig på sista tiden.
Fick åka hem med recept på antibiotika och inflammationshämmande medicin. Ska tillbaka på fredag för nya prover och undersökning.
Annars så är allt som vanligt här hemma, valparna bajsar hur mycket som helst, kan komma utifrån och direkt sätta sig och kissa och bajsa inne! Har väl inte förstått ännu att man gör sånt ute.
På mornarna så är det hur mycket bajs som helst i deras hage som dom trampat omkring i, så jag öppnar bakdörren ut till hundgården och dom springer ut på rad hur pigga som helst.
Dom är så glada när man kommer upp på morgonen för dom vet att dom får komma ut och jaga varandra och alla löv på en stor yta. Under tiden städar jag i hagen och lägger rena fällar till dom, så när dom busat färdigt ute blir det mat och sedan somnar dom så sött på fällarna.
På fredag kommer valpköpare och lånar hem sin valp över helgen, och på söndag kommer andra och besöker sin valp.
På torsdag nästa vecka flyttar lilla Caisa till en familj här i Västervik som redan har en cocker, så det blir ju jättebra för henne. Även dom andra som köpt valpar av oss har trygga och bra hem, men vill inte ta hem dom förräns dom är lediga.
Har funderat på att anmäla Tyra och Tilda till Mjölby, problemet är bara att dom går ju i samma klass, men ska försöka att få med mig någon av tjejerna som bor hos oss och ställa en av dom.
Nu är det dags att hoppa i säng igen, dagarna går så otroligt fort, inte långt kvar till jul nu.
måndag 17 november 2008
Svaret från OptiGen har kommit på Hugo & Aina
Fick idag svaret från OptiGen, både Hugo och Aina är normal/clear. Puuh det känns jätteskönt att fått reda på det eftersom en av deras mostrar är A och en annan är B. Har inte kunnat se någon som testats på pappans sida, så det har verkligen varit pirrig, dom kunde ju ha varit vad som helst!
Känns bra med lite glädjande nyheter efter allt elände som varit och pågår.
Idag fick jag plötsligt jätteont i vänstra armbågen, den svullnade upp mer och mer under eftermiddagen, den är alldeles röd och varm. Har inte slagit i nånstans utan det bara kom. Var rädd att det kunde vara en propp eller nåt så jag ringde till sjukvårdsupplysningen ikväll och fick svaret att jag skulle åka direkt till akuten.
Efter 2 timmar i väntrummet så började jag tröttna på att vänta så jag gick ut till personalen och frågade om det skulle ta lång tid till? Jaa sa dom, det är 7 st patienter före dig!! Så jag tackade för mig och åkte hem. Får väl söka vårdcentralen imorgon istället då! Typiskt alltså, jag har jätteont och kan knappt räta ut armen. Jag bara åker på massa konstiga saker hela tiden.
Därför var det så glädjande att kolla mailen innan jag skulle lägga mig nu och se svaren från Optigen.
Angående valparna så har jag idag också hunnit med att besiktiga allihopa med UA. Alla testiklar satt där dom skulle.
Dom är ju 8 veckor nu och hur söta som helst.

Här står Caisa och äter av Tyras mat.

Tessan är en jättebra mamma, här busar hon med valparna.
Nu ska jag lägga mig, natti natti
lördag 15 november 2008
Eländig dag
Sen skulle jag gå och hämta tidningen och mata korna.
När jag kom upp till "vedbacken" såg jag en nyfödd kalv som hamnat på fel sida om utfodringsplatsen, mamman stod och råmade i en glugg, och där dom står och äter är det geggigt kan jag lova, så jag sprang in till Peter och sa åt honom att en nyfödd kalv var på villovägar, och att han måste komma.
Till saken hör att mamman är en ko med horn, så när Peter och jag kom upp igen till "vedbacken" så hade mamman ramlat omkull i geggan och fastnat med hornen i matfållan, och satt benhårt fast som i ett skruvstäd och hade svårt att få luft.
Peter springer hem och hämtar motorsågen så vi kunde såga av plankorna som höll fast huvudet.
Då ser jag att kossan fått livmodersframfall, ja hela paketet hängde utanför och var hur lerigt som helst.
Ja det var bara att kliva in i smeten och försöka att få ut kossan på vägen med sin kalv för att trampa hemåt till djurhallen.
Det är inte det lättaste att få med sig en nyföd kalv, man måste skjuta på bakifrån rejält för att den ska våga gå.
Väl inne på gårdsplan traskar kossan vidare ut på ladugårdsplan där det är ännu mera geggigt efter allt regn som kommit, och där lägger hon sig ner.
När en kossa har livmodern hängande utanför så ska dom helst inte ligga ner eftersom dom dels kan skada den, och sen blir den ju jättesmutsig.
Jag traskar ut i leran och fastnar med ena stöveln i geggan och kliver ur stöveln och landar med ena foten i smeten, och kör ner hela handen också eftersom jag tappade balansen.
Då börjar det regna igen och jag kom ihåg att alla hundar och valpar var i hundgården så det var bara att springa in genom huset till bakdörren för att öppna och släppa in dom, det var inte tal om att jag hann ta av mig stövlarna innan.
När vi efter mycket slit och elände äntligen fick in kossan i hallen så sprang jag in och hämtade varmt vatten och trasor. Peter gjorde iordning vatten och mat till kossan under tiden.
Vi tvättade livmodern med tvål och vatten och försökte med alla krafter att trycka tillbaka den igen, men det är inte lätt eftersom den väger ganska mycket och är hal och kladdig. Jag fick ringa till veterinären som inte kunde komma förräns om en timme sa han. Då var klockan 11.
Och just den här dagen skulle vi ha gäster klockan 12, Peters mamma med sin bror och fru skulle äta lunch hos oss, jag hade gjort en smögåstårta kvällen innan och skulle bara garnera den.
Jag rusade in och ringde till Peters mamma och sa som det var att klockan tolv fanns inte en chans att jag skulle hinna eftersom veterinären skulle komma då. Vi kom överens om klockan halv 2 istället.
Veterinären kom klockan tolv och vi lyckades med gemensamma krafter att få tillbaka livmodern i kossan igen, jag ska injicera antibiotika till henne i tre dagar nu. Vilken lättnad!
Nästa problem var kalven som ju inte fått nån råmjölk ännu, så det var bara att hämta in från frysen och ut i köket för att värma mjölken och mata den med det.
Jaha hur tror ni det såg ut inne sen då? Jo hundbajs och koskit överallt, men först upp i duschen och sedan skura och sist garnera tårtan.
Gästerna kom som vi bestämt kl halv 2, och vi hade en trevlig stund och det var gott med kaffe och nåt att äta efter den här morgonen.
När sedan Peters morbror och fru skulle åka hem, dom bor i Linköping, så missade han trappsteget vid ytterdörren och gjorde nån konstig manöver med ena benet och ramlade omkull i plågor. Nää tänkte jag, inte nåt mer elände idag!
Jodå hans fru körde honom till akuten, han kunde inte stödja på benet alls och han skakade av smärta. Dom ringde efter ett par timmar och talade om att hela lårmuskeln hade släppt vid knät.
Vilken otursdag det har varit idag, dessutom var vi tvugna att åka till mjölkbonden och hämta mjölk till kalven eftersom kossan inte ville resa på sig, klart hon var slut.
Hoppas nu bara att hon inte åker på nån infektion så vi får en flaskkalv också!
Imorgon ska jag bara vila och mysa med valparna, hoppas jag!!
fredag 14 november 2008
Valpisarna 8 veckor på lördag

Här sitter han vid spisen alldeles själv.
Jag har lagt en del valpbilder jag tagit idag i bildväxlaren på hemsidan.
måndag 10 november 2008
Höst och blåst
Vädret är ju inte precis en fördel för cockrar, dagliga duschar på 5 hundar tar sin tid.
För att inte tala om alla valpar som stökar till varje dag. Det är stor skillnad på att ha 4 st som jag hade förra gången mot 7 st nu.
Dom kräver mera plats nu när dom börja bli stora och aktiva. Jag brukar låta dom vara i hela köket några gånger varje dag och där får dom utlopp för sin energi och lite till.
Fast det är nu som jag kan se lite av personligheten hos varje valp. Har tagit lite filmsnuttar när dom är ute och busar, dom drar och sliter i allt dom kan hitta.
Annars så är allt som det ska här hemma. Aina löper så Hugo har jag lämnat hos min dotter tills hon löpt färdigt.
Frida tycker så mycket om Hugo så häromdagen fick jag ett mms med en bild på henne och Hugo i soffan, där det stod " Hugo säger att han inte vill åka härifrån någonsin för han tycker det är så mysigt med oss här i soffan....han tackar för att ni tagit hand om honom men att han nu vill flytta hit hi hi hi"
Det är svårt att inte tycka om Hugo, han är ju så mysig i sitt sätt, men hon bara skojade för hon förstår att jag inte kan vara utan honom.
Sedan väntar jag på att Tyra ska börja löpa och då ska hon paras med Diesel.
Ska försöka att vara flitigare att skriva här framöver!
söndag 19 oktober 2008
Valpbus
Här är en bild tagen uppifrån när dom äter där man kan se teckningen på dom.
Jag har inte haft någon som kunnat hjälpa mig med huvudbilder, det krävs ju att någon håller i dom när jag fotar. Men ska ordna det så fort jag samlat ihop barnen efter helgen.
måndag 13 oktober 2008
Cockerträffen
Bodil kom med sin dotter Sandra, som hade med sig sina 3 tikar Penny, Wilma och Fanny, och 2 valpar som var 3 månader.
Sen var det Tanja med Ebba och Cicci med Bernhard, så totalt var det 14 st helt underbara cockrar som bodde tillsammans hela helgen. Det gick hur bra som helst.
Vi både åt och drack gott. Fredagen blev en mysig tjejkväll med mycket prat och skratt.
På lördagen efter att vi ätit smörgåstårta till lunch så lade jag och Petra varsit blodspår till Ebba, Fanny och Bernhard.
Cicci och Tanja lade varsit spår till Tilda och Lady, och det var så skönt att vandra i skogen och småprata med varandra och vädret var helt perfekt.
Lördagskvällen hade vi bokat bord på restaurang klockan 20.00, vi var så taggade inför att komma ut och äta gott och kanske ta en svängom. Men när vi hade ätit våran mat så gick luften ur oss, vi var hemma klockan 23 tror jag. Tanja somnade först av alla!
På söndagen när vi ätit frukost så började Tanja och Ebba med sitt spår. Petra, jag och Cicci gick med, för det är så roligt att se hur olika hundarna (eller matte) spårar. Tanja hade större problem att hålla reda på linan som bara trasslade sig, än vad Ebba hade att följa sitt spår.
När Tilda skulle gå sitt spår så visade det sig att vi hade lyckats korsa två spår så Tilda hade två olika spår att följa, men med lite hjälp så kom hon in på sitt spår och hittade sin klöv, men jag var helt slut eftersom jag ju fick springa så mycket kors och tvärs hela tiden. Vi hade inte satt upp några snitslar så det var bara att lita på hunden.
Sen var det bara Lady och Bernhard kvar och dom hittade också sin klöv utan problem.








