Energiknippen

Idag tog jag bilen med 3 av hundarna till en plogad skogsväg så dom skulle få springa av sig lite.

Men vad gör dom istället för att springa på den fina plogade vägen? Jo dom kämpar i den djupast snön lika djup som hemma på gården, men där vill dom inte vara konstigt nog!

Tog en hel del roliga kort på hundarna, Aina är klart den som är mest energisk, henne har jag skrattat mycket åt, både när det gäller vatten och snö.

Gunvald han kliver med långa benet före i djupa snön, han liksom går med stora kliv, Aina hon skuttar fram och Delaney utnyttjar gångarna som dom andra gjort!

Aina på språng

Snögubben Gunvald

Följa John.....

Aina plöjer fram med huvudet under snön

Delaney o Gunvald undrar varför inte jag också kommer o busar i den djupa snön

Herre på täppan......Delaney

Snöodjuret Aina

Kul juuu.......

Gunvald tvättar nosen från all snö

Undrar vad som göms i snö?

Delaney

Nu är Gunvald trött, måste vila lite

Vila har vi inte tid med tycker Aina som fortsätter att plöja

Kanske energin börjar ta slut nu?

När vi skulle tillbaka till bilen så kom dom på att man kunde ju springa på den fina vägen också!

Tog några filmsnuttar också.

Titta på Gunvald i slutet hur han trampar på i snön!

Såååå kul att gräva, något Delaney ärvt av sin mamma Tilda

Älskade hund

Quita finns inte längre hos oss! Hon fick somna in efter en kort tids sjukdom. Älskade Quita som var så klok och så snäll.

För ca 5 månader sedan förstod vi att hon hade fått diabetes, hon drack kopiöst med vatten, var ständigt hungrig och kissade floder.



När hon inte kunde hålla sig en hel natt förstod vi att något allvarligt hade drabbat henne för under dom knappt 9 åren som vi fick ha henne hos oss så hade det aldrig hänt att hon gjort inne.



Pratade med veterinären om hur vi skulle göra med hennes diabetes, vi förstod att det inte skulle fungera med behandling på henne eftersom hon hade sitt egna liv ute på gården hos korna, det skulle vara att beröva hennes liv för tidigt med att plötsligt låta henne vara inne på dagarna eftersom man då måste kontrollera hennes aktivitetsnivå och hålla koll på sockret med dagliga stick i tandköttet eller mellan trampdynorna.



Vi ville att hon skulle få ha sin frihet tills den dagen hon inte skulle orka med det längre.



Sen kom starren smygandes, gick så otroligt fort, plötsligt virrade hon bort sig ute på gården, ibland fick vi hämta henne ute på åkern där hon stod i snödrivorna och inte visste åt vilket håll hon skulle gå. Stackars stackars Quita som alltid haft koll på allt och alla med sin vakande blick.



För ca 3 veckor sedan var hon så pass pigg att hon busade med dom andra hundarna ute i snön, tror att hon fortfarande hade ledsyn och kunde urskilja dom mörka hundarna mot den vita snön då.



Sen gick det fort, hon magrade av, blev bara skinn och ben trots att hon hade god aptit
För 1 vecka sedan började hon tackla av ordentligt, hon gick in i saker, blev mera långsam i sina rörelser och vi upptäckte att hon nu var helt blind



Åhh älskade Quita, hennes liv var inte värdigt längre, men så svårt att ta beslutet.


Efter några dagars bearbetning så bestämde vi oss för att hon skulle få gå över regnbågsbron, hon låg då bara och sov och orkade inte ens resa på sig, så vi ringde och beställde tid hos veterinären.





Quita somnade in i famnen av sin familj lugnt och stilla.......


Så här minns vi henne........

Quita håller koll på kossorna som hon alltid gjorde.

Quita ute hos kalvarna i hagen

Födelsedagskalas, Quita tog aldrig något utan lov, hon väntade alltid på ordet "varsågod"

Bus ute i snön

Tog denna bild för 14 dagar sedan där man ser att starren tagit över